Tio tips för föräldrar

Författare: Anethe Carlsson

Tips 1:
Du behöver inte vara perfekt

Ibland tror vi att vi behöver vara perfekta föräldrar. Ingen kan vara perfekt. Däremot är det viktigt att inte vara dubbel och säga en sak, men göra en annan. Dina barn älskar dig som du är med fel och brister och som förälder är du mest av allt en förebild. Genom att titta på dig och lära sig hur du gör kommer barnet/tonåringen handla som du. Därför är det viktigt hur du agerar när du gjort fel. Leker du struts och låtsas som ingenting så kommer barnet också att göra så, ber du om förlåtelse och reder upp det som blivit tokigt så kommer ditt barn att göra detsamma. Skyller du ifrån dig så kommer barnet att göra det också. Eftersom du har fel och brister så uppfattar barnet att det också får ha fel och brister. En perfekt förälder lär aldrig sitt barn att leva med de villkor som gäller i den här världen och det skapar en känsla hos barnet av att ”Jag aldrig duger eftersom jag inte är perfekt”.

Försök att ha en koppling mellan huvud och händer.
Huvud (teorier) Händer (det man faktiskt gör)

Tips 2:
Att vara en förebild

-Inte pedagog
-Inte kompis
-Inte aktiverare
-Inte jultomte
-Inte göra det lätt
– UTAN vara förälder!
Vad gör en förälder? Den delar livet med barnet.
Att vara förälder och förebild innebär att låta barnet vara med när du gör din vardag. Många av vardagens sysslor är utmärkt träning för livet. Då lär sig barnet att hela familjen har ett städområde där var och en måste sköta sitt. Alla måste hjälpas åt och ta ansvar. Familjelivet ger bra träning i att lära sig ta hänsyn till andra. Vardagen handlar mycket om att ge, ta och kompromissa dvs. ”Om vi äter mat först så kan vi äta glass sedan.” För att alla ska trivas i familjen så behöver alla delta, då kör man inte ner barnen i källaren med farmor när man får främmande utan låter barnen vara med vid bordet, på det viset lär sig barnet att vara en del av ett sammanhang.

Tips 3:
Bra att ha tråkigt

Det är bra att ha tråkigt ibland för då lär man sig att livet kräver en ansträngning Man får inte allt gratis. Inget barn mår dåligt av att inte alltid få som det vill eller tar skada av att ha tråkigt. När de har tråkigt utvecklar de sin kreativitet. Det skapar barn med initiativförmåga och lär dem att hitta lösningar på problem.
Barn ska leka fritt utan att vuxna lägger sig i. Det skapar barn med inlevelseförmåga, empati och samarbetsförmåga. Om barn får vara ifred och inte alltid stimuleras av allt möjligt så leker de det som de varit med om, sett eller hört. Har de varit hos doktorn så leker de doktor, har de varit med och bakat, så kommer de att baka sandkakor i sandlådan. På detta ”leksätt” så förbereder de sig för livet.
Ta inte ifrån dem detta rika fantastiska vardagsliv t.ex. genom att låta dem slippa hjälpa till eller slippa delta för att det är tråkigt. Du gör ditt barn/tonåring en björntjänst!

Tips 4:
Ingenting kan ersätta tid

Familj är lika med relation. Föräldrar och barn relaterar till varandra på olika sätt. För att barn och föräldrar ska kunna bygga en relation som blir varaktig genom livets alla skiften så krävs TID. Ibland hör man folk tala om att det är viktigast med kvalitetstid. Med det menas att man inte behöver ge varandra så mycket tid, bara man gör något bra tillsammans när man träffas.
Det är inte sant om man som förälder mest av allt är en förebild. Inga aktiviteter kan ersätta TID att vara tillsammans även när man gör ingenting särskilt. Det går inte att älska någon man sällan eller aldrig ser. Den bestående känslan kommer att vara att man inte var värd så mycket att föräldern var villig att ge av sin tid. Den största kärleksgärningen man kan ge en annan människa är TID. Att köpa prylar och ge barnen pengar betyder ingenting i längden. Det går helt enkelt inte att bygga en relation utan tid. Tid är hårdvaluta mellan barn och föräldrar.

Tips 5:
Inte för mycket aktiviteter

Har man ingen tid därför att veckan är full av aktiviteter måste man dra ner på aktiviteter. Men barnen vill ju, säger du! Ja, men det är du som är vuxen som ska ta ansvar för att ni bygger en relation. Det ansvaret kan du inte vänta dig att barnen tar. De har ingen aning om vilka konsekvenser det leder till om de får allt som de önskar. Det vet du som förälder och därför är det viktigt att det är du som bestämmer över tiden.

Låt barnen ha en aktivitet i veckan förutom skolan. Uppmuntra ditt barn istället att ha många kompisar på gatan, i skolan och i kyrkan. Det är lika viktigt som att ha massor med aktiviteter.

Kompisar kan man dessutom ta hem, se till att dina barn har ett öppet hem. Att få ta hem sina kompisar ger en känsla av att jag och mina kompisar är viktiga.

Tips 6:
Bygg relation genom samtal

Hur bygger man relation när man ställt tiden till förfogande?
Det viktigaste sättet är att prata med varandra. En del tror att man bygger relation och gemenskap genom att göra en massa saker tillsammans men det är inte säkert. Relation och gemenskap byggs genom att prata med varandra, inte om saker och händelser utan när man talar i ”jagform”.

Alla meningar som börjar med: Jag tycker… därför att, jag blir arg… därför att, jag drömmer om…därför att, jag ber om… därför att.

I jag form så visar du vem du är och när du säger så hjälper det barnet att förstå var de har sina föräldrar och varför du gör och tänker på ett visst sätt. Det skapar trygga barn som kan spegla sig i sina föräldrar så att de får god självkänsla.

Att tala med sina barn, även om det som är svårt för föräldrarna, lär barnen att vara ärliga även när livet gör ont och att inte skämmas för att de kan ha problem.
När du sagt vad du tycker så ställ då genast frågan: Vad tycker du? Be dem berätta: Vad kände du? Vad tänkte du? Vad skulle du önska? Försök inte rätta barnen utan svara genom att berätta vad du tänkte och kände i en liknande situation. Var alltid ärlig. Säg aldrig: ”Så får du inte tycka eller så får du inte säga”… etc. Måste du säga: så får man inte säga! Tala då om varför.

Träna er på att samtala, hoppa inte över det för att barnen inte vill eller för att du tycker det är besvärligt. Ta var på tillfället vid sängkanten, matbordet, eller när tillfälle bjuds i allmänhet. Alla förstår att samtal tar tid men det är bland de viktigaste sakerna som ett barn får med sig hemifrån.
Det kan vara trögt i början, men du kommer känna glädje när ditt barn eller din tonåring kan uttrycka vad de upplever och ser. Särskilt när livet blir svårt.

Tips 7:
Uppmuntra

Den viktigaste grunden för en människas liv är att känna sig älskad och uppskattad för den man är, inte för det man gör. Att ständig söka kärlek och bekräftelse för det man gör är som ett svart hål som kommer att jaga en hela livet, man får aldrig nog. Om du bara ger dina barn uppmuntran när de gör bra saker så ger du dem kanske gott självförtroende när de gör saker, men självkänslan ”att jag duger/älskad som jag är-känslan” kan utebli.

Uppmuntra ditt barn när det gör bra saker men tala om för det varje dag att du älskar det när han/hon inte gör något särskilt. T.ex. Varje gång ditt barn/tonåring går ut genom dörren. Lika väl som att säga: Hej då! Så kan du lägga till ”jag älskar dig” säg det när de är små men fortsätt resten av deras liv! Självklart ska du inte genera ditt barn om han/hon har kompisar med sig, tänk på barnet, var inte upptagen med dig själv. Tänk att ta med sig det ut i vardagen, kräv inte att få tillbaka samma hälsning utan ge det som en daglig förutsättning. Det säger tydligt att vad som en händer så är jag älskad även när jag inte gjort något för att förtjäna kärlek.

Tips 8:
Sätt gränser

En gräns sätter man för att barnet ska kunna utvecklas tills de behärskar situationen, då flyttas gränsen. Gränser ger trygghet och tid att mogna. Utan gräns blir barnet osäkert och måste hävda sig på annat sätt.

Kompisar har barnen många men bara två föräldrar.
Undersökningar som presenteras angående gränssättning visar tydligt att barn som ingen sätter gränser för har en bestående känsla genom hela livet: ”Jag är inte älskad! Det var ingen som brydde sig eftersom ingen satte en gräns”.
Du får inte vara kompis och tjäna billiga poäng! Du måste vara förälder, föräldrars uppgift är bland annat att ta konflikter med sina barn.

Man har inte satt en gräns för att man höjer rösten och skriker åt barnet/tonåringen utan när man handlar som man säger. ”Springer du ut på vägen så går vi in, för det är farligt, bilar kan köra på dig och då blir du skadad”.
Då måste man gå in tills barnet förstår sambandet. Säg aldrig att du tänker göra något som du sedan inte fullföljer.
När barnet behärskar vägen är det dags att lära sig cykla och då flyttas gränsen och så vidare. Tonåringen som skriker och smäller i dörrarna ropar egentligen: ”Är ni kvar, tänker ni finnas kvar eller sviker ni?” Det känns som en kraftmätning som kan upplevas övermänsklig. Men stå kvar, du är gränsen, nu sätter du inte bara gränser utan du är gränsen. Ju stadigare du står, ju tacksammare kommer ditt barn att vara när puberteten är över.
Att inte ta ansvar för situationen är detsamma som att abdikera från sitt föräldraansvar och
förvänta sig att någon annan ska ta det.
Fundera över gränsernas funktion.

Tips 9:
När man blir arg

Gör upp tillsammans hur man får uppträda när man blir arg. T.ex. Man får skrika, smälla i dörrar, man måste förklara varför man är arg istället för att sticka utan att säga något, men man får inte slåss och kasta saker. Säger man att man vill vara ifred så ska det respekteras tills ilskan gått över och det är lika för alla i familjen både vuxna och barn. Barnen ska vara med och se till att överenskommelsen hålls även av de vuxna. Gör upp detta när barnen är små och håll fast vid det upp i tonåren.

Tips 10:
Skillnad på ordning och åsikt

Gör skillnad på ordning och åsikt. Du som vuxen måste upprätthålla ordningen så att alla kan trivas och ingen tar skada i familjen. Det går inte att diskutera. T.ex. Alla måste lägga sina smutsiga kläder i tvättkorgen. Åsikter går att diskutera och då kan man inte som vuxen tala om vad tonåringen ska ha för åsikt. Alla måste inte gilla Elvis musik eller tycka att kortklippt hår är snyggt. Välj dina ”krig” genom att göra skillnad på ordning och åsikt. Lär ditt barn att med goda argument kan du kompromissa. T.ex. När du har satt en tid för din tonåring att komma hem. Om barnet ringer hem och säger att om jag väntar en halvtimme så får jag sällskap med någon annan. Var inte omöjlig utan kompromissa och lär barnet att gränsen är till för deras skull inte för att du ska bestämma.