Guds möjligheter och våra möjligheter

Kyrka och Folk, nr 3, 2013

Något av det dyrbaraste en förälder har är sitt barn. Som förälder vill man ge dem allt gott – framförallt trons grund, värderingar och liv. Den tid barnen bor hemma hos sina föräldrar betyder väldigt mycket.

När jag höll seminarium i somras om föräldraskap var det en av deltagarna som sade, att om man inte kan tala med barnen om Gud, så kan man tala med Gud om barnen. I knäppta händer finns stor makt. Även om vi inte ser resultat av vår bön nu och kanske inte ens i vår livstid, så får vi hoppas och tro att Gud söker dem som vi bett för, så länge deras nådetid varar. För en del av oss är bönen något helt naturligt, för andra av oss finns ett motstånd inom oss, en tröghet som vi inte själva övervinner. För en förälder är det då väldigt gott om någon annan säger att hon ber för ens barn. Det fråntar inte föräldern dennes ansvar och kallelse, men det befriar och bär.

Jag tror det skulle vara mycket välgörande om vi samtalade mer med varandra om föräldraskapet och ”våra” barn. Om vi har en familj på besök så kan vi ta vara på tillfället och tillsammans be en aftonbön. Det kan ta emot för oss, det kanske inte första gången känns bekvämt. Men det kan betyda mycket för både föräldrarna och ungdomarna.

Hur vi fostrar våra barn är en känslig fråga och där får vi akta oss för att göra övertramp. Men omsorgen kan bara lyfta upp. Och det bär frukt. Låt oss sträcka ut våra händer över våra barn och be om Guds beskydd och välsignelse, så att trons grund, liv och värderingar planteras i och bärs vidare genom våra älskade barn och ungdomar.

Carl-Henrik Karlsson
Eunike – Sveriges kristna föräldranätverk