Debatt: Skall vi ge våra barn en kristen fostran?

Debatten ryter högt om huruvida det är fel att blanda in barnen i den kristna tron eller inte.  I den här debattartikeln synas frågan i sömmarna och en kristen förälder delar med sig av sina tankar kring ämnet.

Att vara kristen förälder innebär oftast att man delar med sig av tron i vardagen. När man går till kyrkan tar man med barnen som får gå på barngruppen, när man vill tacka Gud för maten ber man bordsbön tillsammans och när man vill berätta om det som förändrat ens liv läser man Bibeln med sina barn. För en kristen har tron med andra ord en självklar och naturlig plats i hemmet.

Här kliar religionsmotståndarna sig i huvudet och gnäller om indoktrinering, att man prackar på barnen tron och att de inte får möjlighet att välja själva.

Jag skulle vilja påstå att vi har rätt att dela med oss av tron till våra barn och att vi ger våra barn en fri uppväxt där de får välja och tänka själva!

Om du exempelvis går på en hockeymatch och ser ditt favoritlag vinna Elitserien, då gissar jag att du skriker av lycka, berättar för familjen om de snygga målen, köper matchtröjor och souvenirer till barnen och lär dem hejaramsor! Inte kan du väl hålla tyst om en sådan sak?

Om jag går till kyrkan och blir alldeles fylld av Jesu kärlek kan inte jag gå hem och låtsas vara helt oberörd. Självklart smittar Jesus av sig på familjelivet.

Det går med andra ord inte att ha en helt neutral uppfostran där man inte på något vis för över sin övertygelse till sina barn. Och det är helt okej, för vi har rätt att uppfostra våra barn i enlighet med vår egen övertygelse. Det är fastställt i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter:

”Konventionsstaterna åtar sig att respektera föräldrars, eller i förekommande fall förmyndares, frihet att välja andra skolor för sina barn än de som inrättats av offentlig myndighet, om de följer det som staten kan ha föreskrivit eller antagit som minimistandard, samt deras frihet att trygga en religiös och moralisk uppfostran för sina barn som är förenlig med deras egen övertygelse.”

Rättighet eller inte, vi föräldrar önskar våra barn det allra, allra bästa. Vi har levt ett långt liv och vi har ryggsäcken fylld med erfarenheter. Vi har misslyckats och vi har lyckats, vi har fallit och vi har rest oss igen. Nu vill vi plocka de bästa bitarna och ge vidare till våra barn. Därför får de under den korta tid de står under våra vingars beskydd ta emot vår kärlek och omsorg i form av en kristen uppväxt.

Men vad hände med valmöjligheten, försvann den någonstans där bland tankarna om vad som är bäst för barnen? Nej, för hela den kristna tron bygger på frivillighet, det går inte ens att vara kristen om man inte själv frivilligt har valt att följa Jesus. Man blir inte kristen enbart för att ens förälder är det och Gud tvingar ingen att tro på honom.

Att, som många hävdar är det bästa, undanhålla barnen all form av religion eller övertygelse för att de ska få möjligheten att själva välja verkar i mina ögon lite som att göra dem en björntjänst. På vilka grunder ska de basera sina framtida val? Samhällets ständigt skiftande värderingar? Medias uppskruvade sanningar? Och vad får barnen för syn på oss som föräldrar om vi döljer för dem det som är det viktigaste för oss? Oavsett vilken övertygelse man har är det viktigt att stå för något och våga låta det påverka ens liv. Ett ordspråk: ”Om du inte står för något kommer du att falla för allt”.

Vi har rätt att dela med oss av vår tro och våra barn mår bra av att få sina vyer vidgade och av att få se och uppleva den kärlek en sann kristen tro innebär. Vi prackar inte på barnen den kristna tron för det handlar inte om ett överförande av religionssystem med deadline innan barnen flyttar hemifrån. Det handlar om en livsstil där ödmjukhet och kärlek råder, där förlåtelse och försoning får ta plats. Ett liv där Jesus lär oss att livet är större än det vi kan se och ta på.

Med en god kristen uppfostran blir resultatet vackert: Ett självständigt, kärleksfullt barn med friheten att gå var det vill och mod nog att göra det.

Kristen Förälder