Debatt: Ger du barnen ett eget val?

Debatten ryter högt om huruvida det är fel att blanda in barnen i den kristna tron eller inte. Den här artikeln är tänkt att vara en röst i debatten. En åsikt, ett sätt att leva och dessutom en frågeställning till alla kristna föräldrar som är redo att rannsaka sin egen inställning.

Är du en kristen förälder?
Om du är det, prackar du på barnen den kristna tron, eller ger du dem ett eget val?

Att vara kristen förälder innebär oftast att man delar med sig av tron i hemmet. När man går till kyrkan tar man med barnen som får gå på barngruppen, när man vill tacka för maten ber man bordsbön med barnen och när man vill berätta om den som förändrat ens liv läser man bibeln för sina barn.

Tron har en självklar plats i hemmet.
Här kliar religionsmotståndarna sig i huvudet och gnäller om indoktrinering, att man prackar på barnen tron, idkar hjärntvätt, listan är lång.

Har religionsmotståndarna rätt? Är det rätt eller fel att uppfostra sina barn kristet? Faktum är att det är en rättighet för var och en att uppfostra sina barn enligt sin egen övertygelse. Däremot är det fel att uppfostra barnen kristet om man ger sig in i det med fel inställning. Att leva ut sin tro i hemmet för att barnen absolut måste bli kristna innan de flyttar hemifrån är en sak, att leva ut sin tro i hemmet för att Jesus har en självklar plats i ens hjärta, är en annan sak.

I den här artikeln tar kristenforalder.com en titt på vad religionsmotståndarna har att säga om tro i hemmet. Och för att ge alla kristna föräldrar en tankeställare om vad som ÄR rätt och fel ska en betydande fråga ställas: Vilken inställning har du?

Motståndare till all form av religion i hemmet hävdar att det är fel att ha någon som helst övertygelse inom familjen, för att man då påverkar man sina barn och lämnar dem utan ett eget val.

Vad man än gör påverkar man sina barn! Ateisten påverkar sina barn lika mycket som den muslimska familjen. Sportfantasten påverkar sina barn och moderaten likaså. Det går inte att ha en helt neutral uppfostran där man inte på något vis för över sin övertygelse till sina barn.

Här kommer den viktiga frågan:  Vilken inställning har jag?  Hur och varför påverkar jag mina barn?
Har man inställningen att barnen själva får välja vad de vill tro på, eller är det så att man med milda ordalag tvingar sina barn att tro på det man själv tror på?

Motståndarna anser också att visst kan man ha en egen tro, men att leva ut den i hemmet är att gå över gränsen, håll tron för dig själv och lämna barnen utanför!

Om du går på en hockeymatch och ser ditt favoritlag vinna elitserien, skriker du av lycka, för att sedan gå hem till familjen och inte säga ett ord om det? Nej! Du berättar för barnen om de snygga målen och du köper mössor till barnen, med favoritlagets märke på!

Om man går till kyrkan och blir alldeles fylld av Jesu kärlek går man inte hem och helt stänger av Jesus. Självklart smittar Jesus av sig på ditt familjeliv.

Här kan det vara värt att åter igen ta en titt på sin egen inställning. Tar jag med mitt barn på hockeymatch endast för att barnet ska lära sig att heja på rätt lag, eller för att det är så roligt? Berättar jag för barnen om Jesus för att de ska heja på rätt Gud när de blir vuxna, eller för att Jesus är mig så varmt om hjärtat?

Vidare kan religionsmotståndarna ibland häva ur sig påståenden som att man inte har rätt att förse barnen med sina åsikter. Men faktum är att alla har rätt uppfostra sina barn enligt deras egen övertygelse.

FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter kan man läsa att så är fallet: ”Konventionsstaterna åtar sig att respektera föräldrars, eller i förekommande fall förmyndares, frihet att välja andra skolor för sina barn än de som inrättats av offentlig myndighet, om de följer det som staten kan ha föreskrivit eller antagit som minimistandard, samt deras frihet att trygga en religiös och moralisk uppfostran för sina barn som är förenlig med deras egen övertygelse”.

Även här spelar inställningen en stor roll. Visst har man rätt att leva efter sin egen övertygelse. Men låter man sina barn göra det? Baktalar man muslimer och skönmålar kristendomen enbart i syfte att få barnen att välja ”rätt” sida, eller är man öppen och tolerant mot alla övertygelser och är tydlig med att barnen har ett eget val?

Sammanfattningsvis kan man säga att:
Alla föräldrar påverkar sina barn, kristen eller inte kristen. Ett faktum och en rättighet. Det som är av betydelse är vilken inställning man har. Har man en öppen och tolerant inställning där kärlek snarare än tvång råder i hemmet behöver man inte smyga med sin tro av rädsla för indoktrinering.

Till sist: Var kristen förälder! Det har du rätt att vara, det är underbart att ha ett hem och en familj där man får leva med Jesus! Men ta dig en kopp kaffe och en lugn stund och tänk igenom vilken inställning du har.

Prackar du på barnen tron eller ger du dem ett eget val?

 

Kristen Förälder