Brevet från Kusin Kanin

Du tar en pastellkrita och målar din näsa rosa och utifrån den gör du svarta morrhår. Sätt dina övre framtänder över underläppen – Tjolahopp! Du har förvandlats till en kanin. Du kanske tycker att just detta är onödigt och kladdigt… Just detta gör att du får med dig barnen på ett sätt du inte annars kan få. Bjud på dig själv och samlingen blir lyckad. Berätta vad du heter som kanin och tala om för barnen att du har fått ett brev av din kaninkusin. Var entusiastisk och slit upp brevet och läs upp det för barnen.

Hej och gnag, gnag på dig käre kusin! Jag måste bara skriva till dig och berätta om en vrålhäftig grej som jag fick vara med om häromdan. Som vanligt så satt jag i den där underbart fina parken du vet, där vi brukar leka kurragömma när du är och hälsar på mig. Jag hade just hittat det största Maskrosblad man bara kan tänka sig. Lika långt som din baktass, fast grönt. Just då jag bet av det, hörde jag att det kom några och gick i gruset. Snacka om att jag blev rädd. Det kunde ju vara några skinheads eller nåt… sedan såg jag att det var den där Jesus som jag har berättat så mycket för dig om. Ja, du var ju förresten med då han gjorde så att den där blinde kunde se igen. Jag blev så glad då jag såg att det var Jesus och hans kompisar så jag började skutta, minst 7 meter högt. Fast jag slutade ganska snart för de såg inte så värst glada ut. De gjorde bara upp en eld och sedan spred de ut sig i trädgården. Några sov, några bara stirrade rätt ut i luften, några bad. Jesus själv drog sig undan en bit.

-BLÄ och rutten morotspannkaka… Jag trodde ju att det skulle hända något spännande och härligt som det brukar när Jesus kommer. Sur och irriterad satt jag och tuggade i mig maskrosbladet. Men då! In kommer ett gäng soldater och tar fast Jesus. De satte handbojor på honom. Vad gör de, är de inte riktigt kloka tänkte jag. Jag blev så arg på dem så jag sprang fram och bet en soldat i stortån. HA ! Där fick han. Ja, ja jag vet att man inte ska vara dum ens mot soldater, men de var ju dumma mot Jesus världens snällaste människa… Jesus kompisar blev också arga, men Jesus sa att detta måste hända, Gud hade visst bestämt det. Det låter mycket märkligt tycker jag. Jag satt gömd bakom en papperskorg och såg när de gick bort med Jesus. Den natten kunde inte jag sova. Jag var så sur och arg efter detta så jag rörde mig knappt ur fläcken på länge. Inte ens Olivbladen smakade något gott. Allt jag kunde tänka på var de där knäppa soldaterna. Någon dag senare kom det en mamma och en liten kille och satte sig på en parkbänk. Det var tidigt på morgonen. Pojken såg lite ledsen ut. Jag hörde att mamman berättade om Jesus. Hm… då spetsade jag mina vackra kaninöron ännu mer!

Mamman berättade för pojken att stadens ledare ville döda Jesus bara för att han hade kallat sig själv för Guds son, det var därför de hade spikat upp honom på ett kors så att han dog. Va! Vad är det de säger! Är Jesus död? tänkte jag. Pojkens mamma berättade för pojken var man hade begravt honom. Gissa om jag trimmade upp mina ben och kutade allt vad jag orkade till graven. Jag gjorde bara ett kort stopp vid en maskrosäng och plockade ett fång maskrosor. Man brukar sätta blommor vid gravar, det har mamma sagt. En superfin saftig bukett blev det. När jag kom fram till graven såg jag Maria komma och gå mot graven. Hon var god vän med Jesus. När hon kom fram till graven stannade hon upp. Jag hoppade fram och kikade in i graven mellan hennes fötter. Ja, jag kikade in, för graven var öppen, stenen var borta. Den sten som hade varit som en dörr till graven     – den var borta. Och nu fick jag syn på vad Maria stirrade på. EN ÄNGEL!  Jag blev så förvånad så jag började skaka tänder. Eftersom mina tänder är så stora så började det låta ganska mycket. Men vet du vad ängeln sa till oss?

-Jesus är inte här. Han lever! -Va? sa Maria. -Jo, han lever. Gå och berätta det för hans vänner, sa ängeln. Tjoho! Morotssoppa och klövermackor! Hurra! Han lever. Gissa om Maria och jag blev glada. Hon sprang hem till Jesu vänner och jag sprang tillbaka till trädgården. Tänk att han lever igen. Han lever idag, det är därför vi kan be och prata med honom om vi vill. Visst är det kanin-coolt, allt det som hänt – Kurre kusin. Jag ville bara skriva ett brev och berätta detta för dig. För mig är det så häftigt så jag kan inte låta bli att tala om det för varenda kanin jag träffar. Berätta det vidare du också! Nej nu ska jag kila till bondens morotsland och gnaga lite. Hej och gnag, Kusin vitamin!

 

Av Anette Jennersjö Skoog, Gnosjö

 

Hämtad från www.pingstung.se