Argument för en kristen fostran

Av Carl-Henrik Karlsson, förälder, församlingspedagog och filosofie magister

  1. “Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall för dem komma i främsta rummet.” Från Barnkonventionen, artikel 18.
  2. Att inte fostra är att låta andra forma. Inte minst samhällets värderingar som förändras tid från tid. Vi påverkas hela tiden. Att som förälder välja att inte påverka och att inte visa på en god väg i livet, är att släppa sitt ansvar och lämna sitt barn för tidens vindar.
  3. Vi nyskapar inte kulturen, samhällsordningen och demokratin idag. Vi har fått ta över den från tidigare generationer och förhoppningsvis bevarar och utvecklar den. På liknande sätt skall vi låta våra barn ges möjlighet att bygga på det som vi har tagit emot och lärt oss genom misstag och framgångar. Allt annat är oansvarigt.
  4. Det bästa sätt vi kan låta barnen bestämma över sina liv är att vi ger dem en trygghet. Det sker genom att föräldrarna leder sitt barn efter sina värderingar. Då får barnets rötter gro och växa i vår jord. Det handlar om kontinuitet och hjälper barnet att bli trygg som människa och till att bli en fri tänkande varelse. Det ger också en möjlighet till frigörelse, då det finns något att frigöra sig ifrån. Motsatsen – att barnet får påverkas av de som inte står barnet närmast – ökar risken för att barnet på ett mer bundet sätt leds av strömningar i tiden, samt andra människor. Frågan är om vi vill ha barn som följer med strömmen, eller barn som är trygga i sig själva, vågar tänka fritt och gå sin egen väg?
  5. Att ge barnen en kristen fostran handlar om något annat än ett överförande av ett religionssystem. Det kristna livet är en livsstil, med en etik och moral där vi vill älska oss själva och andra människor, samt allt som Gud har skapat. Det handlar om att inte låta en temporär tidsanda styra etiska val, utan om flertusenåriga bearbetade tankar om hur vi bäst kan leva tillsammans utan att skada varandra nu eller i framtiden. Om en sådan värdegrund fick implementeras hos fler i tidig ålder skulle det ge en stor samhällsekonomisk vinst.
  6. Vi kan inte förmedla ett etiskt system utan att peka på Jesus. Det riskerar att leda till kall moralism. Att koppla bort Jesus är att koppla bort försoningen och förlåtelsen. Att leva i försoning med Gud, sig själv och andra människor, ger trygga individer, helade relationer och ett varmare samhällsklimat.

Jag är själv uppväxt i ett kristet hem, och jag skulle för allt i världen inte vilja att mina föräldrar hade förvägrat eller väntat med att ge mig det bästa. Det skulle jag uppleva som kärlekslöst. Genom min uppväxt har jag blivit trygg och fri. Det har gjort att jag har kunnat välja själv och blivit relativt ickebunden av samhällets värderingar. Det tror jag har sin grund i den trygghet jag fått som barn, genom den kristna fostran jag tagit emot. Jag är verkligen tacksam för att mina föräldrar vågade vara föräldrar och inte gav upp sitt ansvar. För mig så har deras fostran lett till min frihet och i frihet kan kärleken växa.

För mig är frågan: Om jag älskar mina barn, kan jag då låta bli att ge dem en kristen fostran?

Carl-Henrik Karlsson
Förälder, församlingspedagog och filosofie magister

Barnkonventionen om föräldrars ansvar, samhällets stöd och barns rättigheter:

Artikel 18

  • “Konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall för dem komma i främsta rummet.
  • För att garantera och främja de rättigheter som anges i denna konvention skall konventionsstaterna ge lämpligt bistånd till föräldrar och vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran och skall säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och tjänster för vård av barn.
  • Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barn till förvärvsarbetande föräldrar har rätt att åtnjuta den barnomsorg som de är berättigade till.”

Artikel 30
“I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter eller personer som tillhör en urbefolkning skall ett barn som tillhör en sådan minoritet eller urbefolkning inte förvägras rätten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk.”

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (läs ur barnets perspektiv)

Artikel 18
“Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.”