Tvillingarna i mammas mage

UNDER MÅNGA ÅR har jag arbetat som skolpräst på grundskola och gymnasium. Både nu och då händer det att jag får gå in i en högstadie- eller gymnasieklass för att svara på frågor kring tro och religion. Ibland har eleverna förberett frågor i förväg, andra gånger låter vi dem komma mer spontant. För ett tag sedan var jag i en gymnasieklass där man inte funderat ut några frågor alls. Läraren inledde med att presentera mig och så uppmanade han eleverna att ställa frågor om allt som rörde etik och livsfrågor. En av killarna längst bak räckte upp handen.

  – Hur kan du vara så säker på att Gud finns? frågade han.

  Med ens blev det alldeles tyst i klassen, alla såg uppmärksamt på mig. jag förstod att eleverna undrade vad jag skulle säga om detta.

  -Jag är faktiskt inte så där alldeles säker, svarade jag långsamt. För mig finns det ett antal argument som talar emot Guds existens. Å andra sidan ser jag också en hel del skäl som talar för att Gud finns.

  -Så du är inte helt säker? utbrast killen förvånat.

  Jag skakade på huvudet.

  -Egentligen är det inte så konstigt, fortsatte jag och såg ut över klassen. Försök tänka er ett tvillingpar som ligger inne i mammas mage. Och att de kan både prata och tänka. De har varit inne i magen ganska många månader nu. En dag vänder sig den ene tvillingen till den andre.

  – Jag har legat här och funderat, säger han. Vet du vad jag tror? jag tror att vi ligger i en mage.

  -Va? utbrister den andre. Var har du fått det ifrån?

  -Kom med här, säger han.

  -Han tar sig fram till ena sidan. Försiktigt, varsamt trycker han med handen mot väggen.

  -Nog känns detta precis som en mage?

  -Den andre kommer fram och känner efter, han också.

  -Nää, utbrister han. Det där är ju bara en vägg.

  -Men kom hit då.

  Och så vänder de sig mot ett annat ställe.

  -Lyssna här …

  De sätter öronen mot en annan del av väggen. Där hör de ett dovt, pulserande ljud.

  -Vet du vad jag tror detta är? fortsätter han. Jag tror mamma låter så. Jag tror att vi ligger i mammas mage!

  -Är du inte riktigt klok? utbrister den andre. Det där ljudet har vi ju alltid hört. Det kommer från väggen, och väggen låter bara så! Jag såg på eleverna som satt framför mig.

  Mycket längre än så kommer faktiskt inte tvillingparet. Det är nämligen inte så enkelt för den ene att övertyga den andre. En av tvillingarna tror att de ligger i en mage och att magen är mammas. Den andre tror bara på tillvaron innanför en tjock, ogenomtränglig vägg.

  Killen såg på mig.

  -Så man kan egentligen inte veta om Gud finns? frågade han. Vissa tror, andra gör det inte …

  – Tvillingarna kan faktiskt inte veta säkert, svarade jag. De slutgiltiga bevisen får barnen inte förrän de kommit ut ur mammas mage. Då först blir det uppenbart, när tvillingarna kan se och röra vid sin mamma. Då vet de! Trots detta är tvillingparet inte utlämnade åt grundlösa spekulationer. Redan inne i mammas mage inträffar saker som gör att de tvingas tänka efter. Speciellt är det fyra saker som händer, fyra företeelser som får tvillingparet att ana något av vad som kanske ändå väntar.

  Jag märkte att hela klassen lyssnade uppmärksamt.

  -Det första är att tvillingarna börjar se ljus utifrån. Vissa gånger är det verkligen mörkt. Vid andra tillfällen kan de ana någon sorts ljus som tycks komma från andra sidan väggen.

  Det andra som sker är att de hör ljud. Ibland låter det som en hostning, andra gånger hör de röster eller toner av musik. Ingen av dem kan säga varifrån ljuden härstammar, men visst känns det som om ljudet kommer från andra sidan väggen.

  Jag såg att killen viskade något till en kompis och så log de båda.

  Det tredje som drabbar dem är faktiskt ganska obehagligt, fortsatte jag. Flera gånger har de varit med om att någon liksom petar på dem från andra sidan väggen. Tvillingarna kan ligga och sova och plötsligt buktar väggen in, det känns precis som någon eller något försöker få fatt på deras fot eller arm. Långsamt, gradvis börjar också den andre tvillingen inse att det kanske ändå finns något på andra sidan väggen. Om det är en mamma eller någonting annat vet han inte. Hur som helst måste det vara något!

  Det fjärde som händer är ändå otäckast av alltihop. Från början sker det så pass långsamt och omärkligt att ingen egentligen tänker på det. På slutet har förändringen gått snabbare. Till sist är den så påtaglig att det inte finns någon tvekan längre. Antingen krymper väggarna runt dem eller också är det tvillingarna som växer. Hur som helst blir utrymmet de vistas i mer och mer trångt. Tidigare kunde tvillingparet simma omkring ganska ostört. Nu trycks de bit för bit ihop i en primitiv fosterställning. I sina mörkaste stunder kan tvillingarna tänka att de krympande väggarna till sist kommer att bli deras obevekliga död. Samtidigt ger ljuset och ljuden bränsle åt ett hopp om någon sorts liv utanför väggen. I det läget är tvillingparet åtminstone överens om en sak. Här inne kan de inte stanna!

  Det kändes att klassen förstod vad jag menade. En lång stund pratade vi om Guds existens och vad tecknen på detta i så fall skulle kunna vara. Till sist räckte en tjej borta vid fönstret upp handen.

  -Min lillebror dog i cancer för lite mer än ett år sedan, sa hon. Jag satt vid sängen och höll hans hand när han tog sina sista andetag. Det kändes så tydligt att han på något vis fortsatte vidare, att han passerade en sorts gräns där vi andra tvingades stanna. Hon böjde ner huvudet liksom för att hämta kraft. Sedan lyfte hon blicken igen.

  -Vad tror du händer på andra sidan döden? frågade hon. Jag stod tyst några sekunder, för att ge frågan tid att landa.

  -Ta tvillingparet igen, började jag långsamt. Tänk dig att de ligger inne i mammas mage och funderar över hur livet utanför kommer att te sig. Vad tror du att de tänker?

  Killen som satt bredvid tjejen skrattade till:

  -Dom drömmer nog om en jättebassäng fylld av ljummet fostervatten. Kanske kan de tänka sig att det finns fler foster i bassängen. Men aldrig någonsin skulle de kunna fantisera ut skogar och berg eller en gnistrande stjärnhimmel.

  Flickan som ställt frågan skrattade, hon också.

  -Säkert tror de att navelsträngen kommer att vara kvar, fortsatte hon. Annars får de varken näring eller syre. Fast de tänker nog att navelsträngen är väldigt lång och oerhört töjbar. Så att de kan simma hela dagar utan att den tar emot.

  Jag nickade.

  -Det betyder att tvillingarna ligger inklämda i sin trånga mage och fantiserar. Till sist kommer äntligen den efterlängtade förlossningsdagen. Plötsligt känner tvillingparet hur fostervattnet runt dem rinner av. En efter en pressas tvillingarna genom något som tycks mer trångt än allt annat de tidigare upplevt. Och när det slutligen släpper rinner de ut i en värld som är stor, kall och främmande. En otäck varelse böjer sig fram och klipper av deras navelsträngar. Då inser de båda att livet är slut. Allt som de trott på och drömt om visade sig inte vara någonting annat än tomma och fullständigt meningslösa fantasier.

  Men allt är inte slut. Till tvillingparets oerhörda förvåning öppnas helt andra möjligheter. Istället för att trängas i ett begränsat fostervatten kommer barnen ut i en helt annan värld. De lär sig krypa, de lär sig att gå. Snart ska de få ge sig ut på svindlande resor runt en stor och vådligt spännande jord. Istället för att få syre och näring genom en aldrig så lång navelsträng öppnas deras näsa och mun. De börjar andas och de lär sig att prata. Snart får de äta läckert god mat och de allra maffigaste bakelser. Aldrig, aldrig kunde de tänka ut någonting av allt detta själva. Det som väntade var oerhört mycket större och mer fantastiskt än de någonsin kunnat fantisera om, där de låg inne i mammas mage.

  Tjejen som ställt frågan såg allvarligt på mig.

  -Så har jag också tänkt, sa hon. Att det blir bättre. Mycket bättre!

Lektionen var slut, eleverna reste sig och försvann ut i korridoren. En av dem dröjde sig kvar lite. När de andra gått kom han fram till mig. Det var killen som ställt den första frågan, han som undrade ifall man kunde veta säkert.

  -Det var bra, det där med tvillingparet och mamman, sa han. Jag har alltid tänkt att vissa människor tror på Gud, medan andra inte gör det.

  Han skrattade till.

  -Om man tänker som du sa, så har jag nog anat ljus och ljud från andra sidan.

  Han bet sig tankfullt i läppen.

  -Kanske, fortsatte han i betydligt lägre ton, kanske att jag då och då hört hjärtslagen ifrån mamma, jag också …

  Sedan tog han ett par steg mot dörren.

  -Jag ska fundera vidare på det, sa han.

  Och så försvann han ut i korridoren.

 

Bibeln – GT JER 29:11-14

Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig skall jag låta er finna mig.

 

Bibeln – NT JOH 20:24-29

En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.” Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror”.

 

Fundera vidare

Vad tänker du om Guds existens? Vad talar för? Och emot?

  Kan man som tvillingarna i magen ”ana ljuset” från andra sidan? Vad betyder i så fall det? Går det att ”höra ljud”? På vilket sätt kan man känna sig ”vidrörd” av Gud? Går det att ”höra Guds hjärtslag”? På vilket sätt?

  Hur tänker du dig livet efter döden? Har du hört talas om ”nära döden-upplevelser”? Vad tänker du om det?

  Är det viktigt att tro på ett liv efter döden?

 

Psalm SVPS 304

Lär mig, du skog, att vissna glad en gång som höstens gula blad: en bättre vår snart blommar, då härligt grönt mitt träd ska stå och sina djupa rötter slå i evighetens sommar.

Lär mig, du fågel, med din flykt att bryta upp och färdas tryggt mot obekanta stränder. När allt är vinter här och is, jag mot ett evigt paradis, min blick och längtan vänder.

Lär mig, du fjäril, vingad, lätt, vad Herren ock åt mig berett, där du mot höjd dig svingar. Igår dig puppan inneslöt, idag du glad ditt fängsel bröt: min själ skall ock få vingar.

Bön YLVA EGGEHORN

Som bonden tar ett fång av markens gröda och lyfter den i tacksamhet mot dig
så bär jag fram min vardags tyngd och möda och låter den stå naken i ditt ljus:
min tro bär inga dyrbara juveler
Jag kommer utan smycken till ditt hus mitt liv är bara längtan, bara hud:
så klä mig med din nåd. Du är min Gud.

 

Citat

Jag känner att en osynlig, kärleksfull hand styr det hela, att det inte är en blind slump som hjälpt mig fram, men att ett osynligt fadershjärta har klappat för mig.
H C ANDERSEN

 

Om inte Gud funnits, skulle det vara nödvändigt att uppfinna honom.
VOLTAIRE

 

Ingen vet om döden inte är det bästa som kan hända människan. Ändå fruktar människorna döden som om de visste att den var det värsta av allt ont.
PLATON

 

Under ytan II
Torgny Wirén
Cordia