Stör mig inte Gud, jag ber…

Det var ett stort läger utanför Stockholm, massor av ungdomar fyllde kyrkan. En tjej ledde aftonbönen framifrån altaret. På ett varmt och engagerat sätt talade hon om bönen. Sedan vände hon sig mot altaret igen, satte sig på mattan och inledde den gemensamma bönen Fader vår. Hela kyrkan skulle just stämma in då allting avbröts av en ekande mansröst som sa:

  -Ja, vad är det?

Det blev så där förvirrande tyst, ingen fattade om detta var något planerat eller kanske bara ett dåligt och osmakligt skämt. Men flickan framme vid altaret verkade trots allt vara med på noterna.

  -V..vad är det? stammade hon.

  -Du kallade på mig, fortsatte rösten. Vad vill du?

  -Kallade på dig? Jag bad bara Fader vår som är i himmelen.

  -Se där, nu gjorde du det igen.

Rösten uppfyllde hela kyrkan.

  -Men jag menade inte så, fortsatte flickan. Jag bad bara min aftonbön, det känns så skönt och tryggt efteråt.

  -Jaha, svarade rösten lite snopet. Jag förstår. Fortsätt då.

  -Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden…

  -Menar du verkligen det? kom rösten igen.

  -Visst, svarade flickan lite mera säkert. Uppenbarligen började hon vänja sig vid rösten. Det vore väl ganska bra om din vilja skedde här nere på jorden.

  -Sker min vilja i ditt liv?

  -Vad då, jag är väl inte sämre än någon annan?

  -Det var inte det jag frågade om. Jag undrade om min vilja sker med dig. Vad säger du om din själviskhet och dina begär? Och varför gör du hela tiden som alla andra? Du vågar sällan gå mot strömmen. Sedan har vi ditt sätt att använda pengar. Och varför tänker du inte mer på vilken typ av tidningar du läser och vilka filmer du ser?

  -Sluta. Jag är väl inte sämre än någon av de andra i kyrkan.

  -Ursäkta mig, men jag trodde att du menade det du bad. För om min vilja verkligen ska ske, så måste den börja någonstans. Med dig själv till exempel.

  Det var tyst några ögonblick, flickan framme vid altaret hade sjunkit ner med huvudet.

  -Okay, sa hon, jag ger mig. Det finns faktiskt en del saker jag har problem med. När du nu tar upp det känner jag att jag verkligen skulle vilja bli förändrad på flera områden. Bli fri och självständig igen.

  -Underbart! Nu börjar det verkligen hända saker.

  -Jag måste faktiskt fortsätta nu. Det här tar mycket längre tid än det brukar. Ge oss idag vårt dagliga bröd.

  Genast kom rösten tillbaka.

  -Skulle du inte må bättre om du avstod från en del av det du stoppar i dig? Du klagar ju så ofta på din vikt. Dessutom vet du att det finns alltför många människor som inte har något dagligt bröd alls.

  -Äh, sluta. Vad är det frågan om egentligen? Här sitter jag med min aftonbön och så kommer du och påminner mig om mina problem.

  -Bön gör att man förändras. Men fortsättningen då? Jag är intresserad av den.

  -Ehh…

  -Fortsätt.

  -Och förlåt oss våra skulder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.

  -Vad säger du om Mattias då?

  -Se där! Jag visste att du skulle dra upp honom. Du vet att han ljuger och pratar skit om mig. Och att han lurade mig på pengar. Han kommer aldrig att betala tillbaka vad han lånat. Men jag har lovat att ge igen.

  -Men din bön då, vad bad du egentligen om? avbröt rösten.

  -Jag menade det egentligen inte.

  -Du är åtminstone ärlig. Men om du tänker efter, mår du verkligen bra med all bitterhet du går omkring med?

  -Jag kommer att må bättre. Så fort jag bara hämnats kommer allt att bli bra. Om du bara visste vad jag tänkt ut…

  -Du kommer inte alls att må bättre, hämnden är inte ljuv. Men det finns ett annat sätt. Du kan bli kvitt bitterheten och alla dina negativa känslor. Jag kan ta hand om alltihop och göra dig hel och mjuk inombords.

  -Flickan satt tyst där framme på mattan, det märktes att hon funderade.

  -Okay, sa hon med en djup suck. Jag antar att du har rätt, det har du alltid. På något sätt vill jag kanske ändå förlåta honom. Tänker jag efter har han nog inte haft det så lätt sista tiden. På något sätt måste han nog ändå få hjälp att hitta rätt väg i livet.

  -Ja, så är det faktiskt. Men hur känner du det själv då?

  -Bättre, faktiskt mycket bättre. Jag tror jag kan somna ikväll utan de där spänningarna i magtrakten. Det är nog därför jag mått så dåligt sista tiden.

  -Fortsätt nu, du är väl inte färdig än.

  -Och inled oss inte i frestelse utan fräls oss ifrån ondo.

  -Flickan såg uppåt, liksom väntade på att rösten skulle komma. Det gjorde den också.

  -Jag lovar att göra det, sa den, men bara om du själv vill. För det är faktiskt du som väljer vilka situationer som du hamnar i, både i kompis-gänget och i skolan. Så länge du inte vågar ha egna åsikter eller har mod att säga nej, så är det svårt att rädda dig undan alla frestelser. Egentligen skulle du välja helt andra kompisar. Annars kommer det inte att dröja länge förrän de dragit in dig i sådant som kan vara mycket besvärligt att ta sig ur. Du måste välja själv. Jag vill inte bara sopa upp resterna när olyckan väl har skett.

  -Jag fattar inte.

  -Visst gör du det. Det har hänt lite för ofta att du själv försatt dig i en jobbig situation. Sen kommer du efteråt och lovar att aldrig göra så mer, bara jag hjälper dig den här gången.

  -Du har rätt, utbrast flickan. Jag skäms verkligen. Ända tills nu har jag trott att det räckte med att läsa den här bönen. Jag väntade inte att du skulle svara på det här viset.

  -Fortsätt nu och avsluta din bön.

  -Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.
-Vet du vad som verkligen skulle göra mig glad?

  -Nej, men jag skulle faktiskt vilja veta det. För nu vill jag verkligen leva så du kan glädja dig över mig. Jag vill att du ska göra något fint och gott av mig.

  -Du besvarade just min fråga. Vad som ger mig äran är när människor gör min vilja. Det börjar i livets små valsituationer. Sedan sprider det sig till allt du säger och gör. Egentligen är det detta som bönen ytterst handlar om: att förändras så att du blir mer och mer lik mig.

  När rösten tystnat var det alldeles stilla i kyrkan. Efter en stund bad alla Fader vår tillsammans – långsamt, eftertänksamt och på ett helt annat sätt än förut. Och flera av dem som lämnade kyrkan frågade sig om det kanske till och med var så att Gud egentligen höll i mikrofonen.

 

Matt 6:9-15

Så skall ni be: Vår fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda. Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.

 

Under ytan
Torgny Wirén, Mats Johansson
Cordia