Samurajmästaren

Det finns en gammal berättelse från 1600-talets Japan. En ensam handelsresande steg in på ett värdshus för att få lite mat och sömn. I matsalen fick han höra om ett hänsynslöst rövarband som härjade i trakterna norr om staden.

  De som satt där runt borden avrådde honom bestämt från att färdas den vägen. Handelsmannen förklarade att han ändå måste fortsätta norrut, kosta vad det kosta ville. Då berättade en av männen om den gamle samurajmästaren som bodde i stan. Kanske att han skulle kunna ge några lektioner i självförsvarets ädla konst.

  Direkt efter måltiden sökte handelsmannen upp den erfarne mästaren, förklarade att han måste färdas genom de ödsliga trakterna i norr och behövde undervisning i den ädla stridskonsten.

  Samurajmästaren synade mannen med blicken.

  -Ja, sa han sedan, jag ska gärna ge dig undervisning, men det tar tjugo år att bli samurajmästare.

  -Tyvärr kan jag bara offra en enda dag, svarade handelsmannen ängsligt.

  -Då är det inte möjligt.

  -Men vi kan väl ändå försöka. Om vi håller på hela dagen måste jag väl ändå ha lärt mig någonting.

  Motvilligt gick samurajmästaren med på förslaget, handelsmannen skulle få komma tillbaka nästa dag.

  Tidigt morgonen därpå stod handelsmannen på den avtalade platsen. Han hade ett nyinköpt samurajsvärd med sig, ivrig att få lära sig hur man använde det så effektivt som möjligt.

  Men samurajmästaren började med att undervisa om hur man ska stå innan striden ens börjat. Fötterna skulle vara brett isär, knäna böjda och blicken stadigt fäst på motståndaren. Gång på gång visade mästaren svärdsfattningen, justerade vinkeln på arm och handled så länge och så noga att handelsmannen höll på att bli tokig.

  Timmarna gick, hela dagen fick handelsmannen öva denna meningslösa utgångsställning. När kvällen kom avbröt mästaren lektionen och önskade mannen lycka till. Upprörd och mycket besviken återvände handelsmannen till värdshuset, morgonen därpå skulle han ge sig iväg ut i ödemarken utan att ens veta hur man använder svärdet. Bara några kilometer från staden förstod handelsmannen varför människorna varnat honom, sällan hade han upplevt ödsligare trakter. Det kändes fasansfullt att vandra genom dessa karga områden utan att ha den blekaste aning om hur man försvarar sig. När som helst kunde rövarna dyka upp. Vad skulle en ensam handelsman göra? Ingenting alls hade han att försvara sig med.

  Fram mot kvällen hände det. Rövarna måste ha legat gömda bakom några stora klippblock. Nu kom de mot honom med blänkande knivar i händerna. Handelsmannen förstod att han inte skulle överleva detta. Än en gång förbannade han samurajmästaren som inte lärt honom använda svärdet. Nu var det inte ens idé att försöka. Det enda han kunde pröva var utgångsställningen.

  Han kände sig oerhört fånig. Andå gjorde han så som samurajmästaren lärt honom, ställde sig där med böjda knän och fötterna lätt isär. Han lyfte svärdet och fäste blicken på den som verkade vara rövarnas ledare. Så skulle handelsmannen stå, till dess de stack ner honom.

Till sin förvåning märkte mannen att rövarhövdingen saktade ner på stegen, några ögonblick stod han bara där och betraktade handelsmannen. Sedan gav han ett snabbt tecken till de andra att backa.

  – Vi sticker, sa han till dem. Det går inte att utmana honom. Ser ni inte att han är en samurajmästare?

Detta med utgångsställningen är viktigare än många tror. Vilken grundhållning man har till livet, till andra och till sig själv. Det finns människor som alltid ser problemen, svårigheterna och hindren på vägen framför. Andra kan stå inför precis lika stora bekymmer men ser istället det ljusa, möjligheterna som trots allt finns. Nog handlar det mycket om vilken grundinställning man väljer.

  En annan fråga är vad man ser hos andra människor. Den som letar efter felen och svagheterna hos andra hittar självklart en hel del att frossa i. Den som istället väljer att försöka ta fram det fina och vackra hos människor kommer också att finna en hel del. Frågan är återigen grundinställningen, vad man letar efter.

  Lika tydligt gäller detta också inställningen till sig själv. Många kan leva hela sitt liv med blicken fäst på det man inte klarar av, det man inte är eller har. Andra kanske inte alls är lika duktiga men använder det lilla man fått och gör något riktigt bra av det.

  Grundinställningen är viktigare än man tror, missar vi den blir vi lätt berövade både glädjen och hoppet. Men med rätt inställning till livet, till andra och till sig själv kan vi nog värja oss mot de flesta rövarband.

1 Kor 3:10-13

Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt.

 

Torgny Wirén Mats Johansson
Under ytan
Cordia