PÅ EN ÖDE Ö

ETT ÅR FICK jag följa med en mellanstadiekör till Tallinn i Estland. Skolkören skulle ge ett antal konserter, min uppgift var att prata mellan några av sångerna under konserten. Vi bodde på en skola. Det gjorde att jag lärde känna en del av de estniska lärarna. Detta i sin tur ledde till att jag fick besöka några av klasserna på skolan, ungefär som jag brukar göra hemma i Sverige.

  I en av klasserna frågade jag eleverna om de visste vad ”en öde ö” var för någonting. Eleverna var riktigt duktiga på engelska så halva klassen elvaåringar räckte upp sina händer och förklarade att en öde ö var en jordplätt mitt ute i havet där ingen enda människa bor.

  -Om du hamnade på en öde ö, fortsatte jag. Och du visste att du skulle vara där väldigt länge, vad hade du då tagit med dig?

  Först var det tyst. Eleverna undrade förstås vad detta skulle gå ut på. Men så räckte en liten kille upp handen.

  – Jag skulle ta med mig en fällkniv, sa han. En schweizisk armékniv med massor av olika blad.

  Vi skrev upp det på tavlan.

  – Mer? frågade jag.

  – En yxa, föreslog en annan.

  Vi skrev upp det också.

  – En såg.

  – Tält.

  -Tändstickor.

  – Metspö.

  -Regnkläder.

  Förslagen haglade fram. Allt de sa skrev vi upp på tavlan. Nar eleverna kommit på så många vildmarksgrejer de kunde var det en kille som räckte upp handen.

  – Jag vill ha med mig ett hus.

  Vi skrev upp det också. Direkt var det en annan som hängde på. – Jag vill ha med en säng.

  – En TV.

  – Idiot, det finns ju ingen ström på en öde ö, var det någon som sa.

  – Äh, då tar vi en lång förlängningssladd också, sa han.

  Alla skrattade och direkt räckte fler upp handen.

  -Dator.

  – Video.

  – TV-spel.

  -Musikanläggning.

  -En crossmotorcykel.

  -En mataffär.

  – Ett köpcenter.

  De fortsatte räkna upp en massa häftiga lyxprylar som de flesta av barnen bara kunde drömma om att få äga. Efter ett tag räckte en liten flicka upp handen.

  –Jag vill ha med mig min mamma och min pappa.

  Vi skrev upp ”familjen” på tavlan.

  – Kompisar, fortsatte någon.

  -Klassen.

  – Fröken.

  – Min hund.

  – Mina hästar.

  -Mitt fotbollslag.

  -Estlands hockeylandslag.

  Förslagen fortsatte hagla in. Allt de sa skrev vi upp. Till sist fanns halva Estland med på den öde ön.

  När tavlan var full förklarade jag att de tyvärr inte kunde ta med sig allt detta.

  -Nu ska ni få välja, sa jag. Jag kommer att ge kritan till några av er. Om du får kritan går du fram till tavlan, läser igenom allt som står och så stryker du en sak. Det du tycker är minst viktigt att ha med dig på en öde ö.

  Det märktes att alla förstått. Jag gick ner och gav kritan till en tjej. Direkt gick hon fram och strök Estlands hockeylandslag. Nästa var en kille. Han gick inte. Han rusade fram och strök hästar. Så fortsatte det. Tjejerna strök alla typiska killsaker och killarna strök allt som nästan bara tjejer gillar. Efter ett tag började det bli svårare. Någon strök köpcentral, en annan huset och sängen. En kille tog bort förlängningssladden och då försvann både TV:n och datorn. Någon strök tältet, sovsäcken, regnkläderna och metspöet. Gradvis började man ana att det nog inte skulle bli så mysigt på den öde ön.

  Eleverna fortsatte stryka. Grej efter grej försvann. Till sist fanns bara fyra saker kvar på tavlan. Det första var den schweiziska armékniven med alla blad. Det andra var yxan för att kunna hugga ner träd och fixa ved. Det tredje var kompisar och det fjärde var familjen.

  Då tog jag kritan och lämnade den till en av eleverna, en kille som ännu inte varit framme. Killen reste sig upp, tog kritan och såg på de fyra sakerna som fanns kvar. Det syntes att han tvekade. Sedan tog han ett beslutsamt steg fram och så strök han: yxan.

  Det var alldeles tyst i klassen. Alla såg på det som var kvar. Kanske kände killen att han behövde motivera sig. Hur som helst stannade han upp och förklarade.

  -Man kan överleva på en öde ö med bara en fällkniv, sa han. Även om det tar tid går det till och med att fälla träd med en schweizisk armékniv.

  Han bet sig i underläppen.

  -Men man kan inte överleva på en öde ö utan sin familj och utan sina vänner. Det går bara inte.

  Nu var det om möjligt ännu tystare i klassrummet. Det kändes nästan som vi bevittnat ett historiskt ögonblick. Några började applådera. Snart jublade hela klassen. Killen stod ett par sekunder och log. Efter det bugade han sig som om han varit en berömd musiker efter sin konsert.

  – Jag kommer från Sverige, fortsatte jag. Om jag skulle gjort den här övningen i mitt land, vad tror ni svenska barn skulle behållit?

  För dem, åtminstone då, var Sverige ett oerhört rikt land. Några av dem hade varit här, de hade sett våra köpcentra. På fullt allvar trodde de att alla svenskar var så rika att de kunde köpa precis allt som fanns i affärerna.

  En av killarna räckte upp handen.

  – De skulle säkert behållit motorcrossen, datorn och TV:n.

  Då var det skönt att kunna svara.

  -Nej, jag har gjort detta på skolor i Sverige också. Jag vet. De behåller exakt samma saker som ni. Visst skulle det vara häftigt att ha alla de där grejerna. Men om det verkligen kniper, när man måste välja – då tror jag barn i hela världen tänker på exakt samma sätt. Innerst inne vet vi att det riktigt viktiga i livet är familjen och ens nära vänner.

Bibeln – GT RUT I:16-17

Rut svarade Noomi: Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven.

 

Bibeln – NT LUK 12:15-20

”Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar.” Sedan gav Jesus dem en liknelse: ”En man hade fått god skörd på sina jordar. Han tänkte för sig själv: ‘Vad skall jag göra? Jag har inte plats för hela skörden.’ Han sade: ‘Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Åt, drick och roa dig. Men Gud sade till honom: Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?

 

Fundera vidare

Vad skulle du själv vilja ta med dig om du hamnade på en öde ö? Vem eller vilka skulle du helst ta med dig på ett halvårs resa jorden runt? Vem vill du ska finnas för dig om du är riktigt ledsen?

Varför är gemenskap så viktig? Vad tycker du är bäst – att ha en hel massa kompisar eller några få, verkliga vänner? Hur får man en riktigt nära vän?

Vad gör man om vänner sviker? Vad är skillnaden mellan vänskapen från föräldrar – syskon och från kompisar? Vad gör man om man själv svikit? Hur är en riktigt god vän?

 

Psalm svps 59

Med Gud och hans vänskap, hans Ande och ord samt bröders gemenskap och nådens bord de osedda dagar vi möter med tröst, oss följer ju Herden, vi känner hans röst.

I stormiga tider, bland töcken och grus, en skara dock skrider mot himmelens ljus. Dess hopp och dess härlighet världen ej ser,  men före går Herren, med segerns baner

 

Bön HUUB OOSTERHUIS

Gud, vi ber dig om allt vad vi av hjärtat önskar, om allt vad vi behöver dag för dag, om brödet på bordet och en god hälsa, om en trygg värld och ett beboeligt hem för varje människa, om tillgivenhet och trohet för våra medmänniskor, om kärlek för dem vi har kära, om fred på jorden.

Vi ber dig för dem som saknar det nödvändigaste: om rättvisa för de kränkta och misshandlade, om nya livsmöjligheter åt alla som misslyckats, om hälsa åt alla sjuka.

Vi ber dig för den ort där vi lever och verkar, för våra grannar och vänner, för släktingar och våra skol- eller arbetskamrater, och för dem vi har svårt för. Vi ber om livsmod och glädje åt alla människor, om förnuft och god vilja för dem som regerar världen.

Vi ber dig att kyrkan ska bli ett ljus i vår värld, en väg till livet. Vi ber dig för oss själva, om varsamhet i umgänge med andra, om Jesu Kristi sinne. För Kristus är vårt ljus och vår väg som vi vill vörda och älska i alla våra dagar.

Citat

Ingen människa är en ö, sig själv tillräcklig. Varje människa är en del av världen, en del av det stora hela.
JOHN DONNE

 

Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg.
CHRISTOPH AUGUST TIEDGE

 

Man har inte levt förgäves om man hört fågelsången på våren, syrsorna på sommaren, insekternas gnisslande på hösten och snöns knarrande på vintern. Om man hört ljudet av schackspel på dagen, flöjtens ljud i månskenet, ljudet av vinden som susar i barrträden och ljudet av porlande, plaskande vatten.
CHANG CHAO

Under ytan II
Torgny Wirén
Cordia