Drömmen om julpengarna

Det var dan före julafton. Hela den lilla familjen höll på med julstöket, de klädde granen, satte upp julpynt och kokade knäck. Mot slutet av kvällen plockade de fram julkrubban med Josef, Maria och Jesusbarnet. De satte dit fåren, herdarna och de vise männen. När allt detta till sist var klart, lade de dit alla julklapparna under granen.

Timmen var ganska sen när Christopher äntligen kröp ner i sin säng för att sova. Då kunde han inte låta bli att tänka på julklapparna. Han hade hunnit se att flera stora paket var adresserade till honom, riktigt vad som fanns inuti kunde han inte lista ut.

Samtidigt tänkte han på att julen egentligen firades därför att Jesus föddes i Betlehem. Inte brukade Christopher ägna många tankar åt honom under julaftonen. Plötsligt kändes det nästan fel att själv roffa åt sig alla julklappar och all julmat.

Hur som helst lyckades han till sist somna. Men så i drömmen hände det märkliga att han faktiskt gav sig iväg för att ge Jesusbarnet den enda gåva han hade kvar efter all julklappshandel: sin plånbok med fem ovikta hundralappar. Dessa skulle Jesusbarnet i alla fall få.

Christopher gick genom städer och byar på sin väg mot Betlehem. Plötsligt fick han se en kille sitta där vid trottoarkanten. Han såg så ensam och trött ut. Christopher gick fram till honom.

Varför sitter du här? sa han. Vet du inte om att det är julafton i dag? Då ska du väl inte se så ledsen och missmodig ut.

Det blir ingen julafton för mig, sa pojken. Vi har inte råd att köpa några julklappar. Mamma ligger sjuk hemma och någon pappa har jag inte längre. Det blir inte alls någon jul i år…

Då tog Christopher upp sin plånbok och gav pojken en av sina fem hundralappar. Med ens såg han något tändas i pojkens ögon. Kanske skulle det bli lite jul för honom trots allt.

Christopher gick vidare. Han hade inte gått särskilt länge förrän han hörde någon skrika och svära. Det var en kraftig man som höll på att slå en annan. Christopher tyckte det kändes obehagligt men han kunde inte gärna låta detta fortsätta. Därför gick han fram till mannen som slog.

Vet du inte om att det är jul nu, sa han. Då ska väl alla vara vänner.

jag vill ha mina pengar först, sa han och knöt näven för att fortsätta slå. Då plockade Christopher upp sin plånbok och räckte fram två ovikta hundralappar. Mannen knycklade ihop dem i sin grova hand, Christopher såg hur de färgades röda av blod, men mannen kunde inte slå längre. Snopen lommade han iväg. Den andre gick också därifrån, befriad från sin skuld.

Christopher fortsatte vidare. Till slut kom han till en stad. Han hade en bestämd känsla av att det var Betlehem. Christopher gick genom de smala gatorna. Plötsligt hörde han ljud inifrån en gränd. Där fick han se hur en kvinna stod och rotade i en hög med sopor.

Vad gör du här? frågade Christopher medan han sökte sig närmare. Vet du inte om att det är julafton.

Jag har inte tid att tänka på julen, förklarade kvinnan bittert. Vi har ingenting att äta och barnen gråter sig till sömns varje kväll.

Då plockade Christopher upp sin plånbok och räckte fram sina sista hundralappar. Kvinnan sprang fram och kramade om honom, det såg ut som om det skulle bli jul för henne också.

Christopher stoppade ner sin tomma plånbok i fickan och vände för att gå hem. Nu var det inte längre någon ide att gå till Jesusbarnet, han hade ju ingen gåva att lämna. Men då stod det plötsligt en ängel bredvid honom. Ängeln förde honom genom stan, till den plats där Jesus-barnet fanns. Christopher såg stjärnan och han såg Josef och Maria. I den lilla halmkrabban låg Jesusbarnet och sov. Allt var så förunderligt, så vackert att Christopher bara stod där och gapade.

Men plötsligt fick han syn på något som låg där i krubban, alldeles vid barnets huvud. Christopher tog några steg närmare och sträckte på sig för att se. Visst var det fem hundralappar, precis sådana som han gett bort. Två av dem var dessutom hopknycklade och färgade av rött blod. Det var ju hans pengar, hur i allsin dar hade de hamnat där?

Ängeln förstod hans undran, så han böjde sig mot Christopher och förklarade:

– Allt det du gjorde för människorna på vägen, det gjorde du för Jesus. Det är därför pengarna ligger hos barnet i krubban.

Matt 25:31-35, 37-4
När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ”Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig[…]” [ … ] Då kommer de rättfärdiga att fråga: ”Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?” Kungen skall svara dem: ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”

Amos 5:14-15,21, 23-24
Sök det goda och inte det onda, så att ni får leva! Då skall Herren, härskarornas Gud, vara med er, så som ni säger att han är. Hata det onda och älska det goda, låt rätten råda då ni dömer! Kanske skall då Herren, härskarornas Gud, förbarma sig över spillran av Josefs ätt. [_ Jag avskyr era fester, jag hatar dem, jag står inte ut med era högtider.[ … ] Låt mig slippa dina psalmer, jag vill inte höra ditt strängaspel! Men låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!

Heb 13:2-3
Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir miss handlade, som om det gällde er egen kropp.

Luk 19:1-10
Han kom in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. När Jesus kom dit, såg han upp mot honom och sade: ”Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.” Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.” Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: ”Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon, skall jag betala igen det fyrdubbelt.”

Jak 5:1-4
Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar. Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron.

1 Joh 4:7-12
Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra, är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.

 

Under ytan
Torgny Wirén Mats Johansson
Cordia