Bombarbaggen

Det finns en liten märklig skalbagge som kallas Bombarbaggen, på latin heter den ”Brachynus”. Den förekommer i stora delar av Europa, bland annat södra delen av Sverige. Till det yttre ser Bombar-baggen ut ungefär som en vanlig skalbagge, men skenet bedrar. Vid närmare bekantskap inser man ganska snabbt att baggen inte är så där liten och oskyldig som den ser ut. Det har många alltför närgångna fiender bittert fått känna på:

  En solig sommardag är Bombarbaggen ute och går på ängen. Plötsligt dyker det upp en stor padda ur det höga gräset. Paddan slickar sig belåtet om munnen när den ser lunchen framför sig. Bombarbaggen är bara ett par centimeter lång och inte speciellt snabb, den kan inte flyga och någon sorts snabbkamofleringsförmåga har den inte heller. Paddan tar ett stort skutt fram mot sitt offer, öppnar munnen och skickar ut sin långa, slemmiga tunga. Fortfarande står Bombarbaggen lugnt kvar och betraktar sin fiende. Utgången av kampen tycks given, paddan är säker på sin seger.

  Men då tar Bombarbaggen ett av sina två kanonrör, riktar detta mot sin fiende och fyrar av. Rätt i paddans ansikte smäller det – en hundragradig, illaluktande, frätande, rykande ”salva”. Effekten är omedelbar. Halvt förblindad står paddan där och kippar efter andan, tungan hänger ner till knäna och ögonen svider. Någon tanke på att fortsätta jakten finns inte. Själv står Bombarbaggen lugnt kvar och flinar en stund. Sedan fortsätter den sin lilla förmiddagspromenad i lugn och behaglig takt.

  Bombarbaggen är en mycket märklig skapelse. Den explosiva vätskan består av två kemiska komponenter: väteperoxid och hydrokinon. Om någon skulle få för sig att blanda ihop de där vätskorna hemma i badrummet så skulle det inte finnas något badrum mer. Och om en Bombarbaggemamma gav väteperoxid och hydrokinon i födelsedagspresent till något av sina barn så skulle det heller inte finnas någon Bombarbaggeunge mer. Det går alltså inte att baggen bara får de där två kemiska komponenterna, han måste få en massa annat också.

Precis samtidigt har Bombarbaggen också en tredje vätska, en så kallad antireaktor. När den blandas med de två första händer ingenting, baggen kan skvimpa omkring med de tre vätskorna utan någon fara alls. Men Bombarbaggen har också en fjärde vätska. Denna fyller den mycket effektfulla funktionen att i exakt rätt ögonblick ta bort antireaktorn. Och så kommer smällen!

  Ändå räcker inte ens allt detta för att förklara Bombarbaggens förträffliga lilla vapen. Den har dessutom fått två mycket sinnrikt konstruerade kanonrör. Dessa kan vridas i 8o grader, baggen klarar av att skjuta tjugo skott per minut och det sägs att den aldrig missar. Detta betyder att en hel svärm paddor kan anfalla den från alla håll. Och Bombarbaggen står ändå lugnt i mitten och kan skjuta ner dem allihop.

Det finns tiotusentals sådana här små ofattbara märkvärdigheter. Allihop vittnar var för sig om att livet inte kan vara ett tillfälligheternas spel. För åtminstone jag har mycket svårt att tänka mig de här fantastiska konstruktionerna utan en enormt sinnrik konstruktör. Några bevis kan man självklart aldrig få, men om vi tar med oss lupp och förstoringsglas ut i naturen finns det stora chanser att vi upptäcker åtskilliga av Guds små och stora fingeravtryck. Bombarbaggen är bara ett av många.

Jes 40:12, 22, 25-26
Vem mäter upp havet i sin kupade hand och himlens vidd med sina fingrar? Vem häller jordens mull i ett mått, väger bergen och höjderna på våg? [ … ] Han tronar ovan jordens rund, de som bor på den är som myror. Han breder ut himlen som en duk, spänner upp den som ett tält att bo i. [ … ] Med vem vill ni jämföra mig, vem är min like? säger den Helige. Lyft blicken mot skyn och se: Vem har skapat allt detta? Han som mönstrar stjärnornas här och låter dem tåga fram, han som ropar upp dem alla. Så väldig är hans makt och hans styrka att ingen av dem uteblir.

Under ytan, Torgny Wirén, Mats Johansson, Cordia