Be innan du talar

Har du någonsin varit tvungen att konfrontera någon på grund av någonting som han eller hon gjorde? Hur kändes det? Kändes det bra att äntligen få chansen att ”säga ifrån” till den personen? Ringde du upp dina vänner efteråt och berättade varenda smaskig detalj? Kände du dig glad över att han eller hon till slut blev satt på plats?

  Eller fick tanken på att konfrontera den här personen dig att gå ner på knä och be Gud att ge uppgiften till någon annan, eller att skynda på och förändra den där personen så att en konfrontation inte skulle bli nödvändig?

  Att konfrontera människor är inte en lätt sak att göra. Det är inte meningen heller. Om det går lätt för dig att göra det kanske du borde ta en titt på dina egna motiv och ditt hjärta.

  Om du ser fram emot att konfrontera någon, att sätta honom eller henne på plats, är det troligtvis så att ditt uppdrag inte kommer från Gud. Se hur profeterna i Bibeln reagerade när de blev tvungna att konfrontera de som betedde sig tvärtemot hur de borde. Profeterna våndades inför konfrontationerna. De bad, de fastade, och de skulle hellre ha gjort vad som helst annat än att behöva vara de som var tvungna att genomföra konfrontationen.

  Självklart finns det tillfällen då vi måste konfrontera människor. När en situation på ett skadligt sätt påverkar vårt andliga, psykiska, eller fysiska välbefinnande, eller andra människors andliga, psykiska eller fysiska hälsa, måste de ansvariga konfronteras. När vi gör detta, måste vi be först. Vi måste säga det Gud vill att vi ska säga, inte det vi själva vill säga. Vi måste tala med de vi konfronterar privat och med respekt. Och vi måste ha en ärlig förhoppning om att situationen kommer att förbättras, inte bara göra det för vårt eget nöjes skull.

Tanker att fundera på:
Har du någonsin behövt konfrontera någon angående någon speciell situation?

Hur var din attityd innan, under, och efter konfrontationen? Tycker du att det var en gudfruktig sådan?

Dagens dekal:
Att vi har rätt ger oss inte tillstånd att handla fel.

Ord att stå på:
”Jag for dit efter att ha haft en uppenbarelse. Där lade jag fram – enskilt, inför de ansedda – det evangelium som jag förkunnar bland hedningarna, för jag ville inte slita, eller ha slitit, förgäves.” Galaterbrevet 2:2

Hej igen, Gud…
Herre, när jag måste konfrontera någon, hjälp mitt hjärta och mina motiv att överensstämma med dina önskningar.

 

Vem har lagt citroner bland Andens frukter?
Martha Bolton
KM & Bornelings