Adoptivpojken från Indien

UNDER MÅNGA ÅR har jag arbetat som skolpräst på grundskolan och gymnasiet. En eftermiddag vandrade jag genom högstadieskolans långa korridorer. På en bänk utanför ett klassrum satt en ensam kille och läste läxor.

  -Du är flitig, sa jag och saktade ner stegen.
Han log.
-Jag måste, sa han. Vi har prov snart. I historia.
Det var tyst några sekunder.
-Har du varit i Indien? frågade han plötsligt.
-En gång, svarade jag. Det är ett fantastiskt land. Har du varit där?
-Jag är född i Indien, sa han. Vi ska dit igen. Till sommaren. Både mamma och pappa, min syster och jag.
-Till staden du kommer ifrån?
Han nickade.
-Vi ska besöka barnhemmet. De vet inte vem min mamma eller pappa var, jag hittades på trappan till barnhemmet. Men jag ska dit och stå på trappan. Vi ska gå genom slumkvarteren där min riktiga mamma levde. Allt ska jag se. Precis alltihop!
Blicken glödde när han talade. Samtidigt såg jag att ögonen glänste av tårar. Jag tog ett steg fram och satte mig ner.
-Känns det svårt att du inte får träffa din mamma eller pappa?
-Jag kanske möter dem. Fast jag kommer inte att veta att det är dom. Och dom kan inte känna igen mig.
Vi pratade en stund om Indien och resan de skulle göra. Sedan blev det tyst en stund.
-Det är säkert väldigt viktigt att åka till Indien, fortsatte jag. Ändå tror jag faktiskt inte att Indien är den viktigaste nyckeln till att förstå vem du är.
Han såg undrande på mig.
-För länge sedan hörde jag om en flicka som vuxit upp i en vargflock. Hon var tolv år när man hittade henne. Troligtvis hade hon tillbringat hela sitt liv bland vargarna.
-Hur hamnade hon där? frågade killen.
-Förmodligen kände mamman att hon inte kunde behålla barnet. Därför gick hon långt in i skogen när det började bli dags för henne att föda. Och då hon fött lämnade hon kvar sitt nyfödda barn där.
Han nickade.
-Så gjorde min mamma också. Fast hon valde trappan till ett barnhem istället. Hur hittades flickan?
-En jägare var djupt inne i skogen för att jaga. I en glänta såg han vargflocken. Mannen skulle just skjuta när han upptäckte flickan. Han jagade henne till dess han lyckades fånga henne. Hon fräste, hon klöste och bet.
-Hur gick hon? frågade pojken. Kröp hon på alla fyra?
-Hon kröp på händer och fötter, precis som hon sett vargarna göra. Hon åt som vargarna och hon slogs som de. Hela hennes beteende var en vargs trots att hon egentligen var en människa.
-Precis som Mowgli i Djungelboken, sa killen.
Jag nickade.
-Visst har du dina rötter i Indien. Ändå tror jag du har både djupare och viktigare rötter här, i Sverige. I den familj där du vuxit upp, bland kompisarna du haft och fortfarande har.
Han nickade och log.
-Du har nog rätt, sa han. Det här är viktigare. Det har betytt mer.
-Samtidigt finns det en sak som förmodligen är ännu viktigare. Killen såg frågande på mig.
-Arvet kommer från din mamma och pappa i Indien. De har gett dig din längd, din hudfärg och ögonfärg, men också begåvningen som gör att du har lätt för vissa saker och kanske lite svårare för andra. Arvet är en gåva, det kan man inte göra så mycket åt.
Han nickade. Det syntes att han förstod.
-Miljön har du heller inte valt. Du hamnade i Sverige. Den har varit med och format ditt sätt att tänka, dina värderingar, hur du ser på andra människor och vilka intressen du har.
Han nickade på nytt.
-Den tredje saken då? frågade han.
-Den delen återstår, fortsatte jag. Det är den person du vill bli. Hittills har du kanske varit en ganska tyst och tillbakadragen person. Om du vill kan du försöka våga lite mer, bli lite djärvare. Kanhända är du inte uppvuxen i en familj som idrottar. Nu har du kompisar som tränar. Det gör att du vill prova lite. Eller också skulle du vilja bli smart. Då kan du börja läsa, göra läxorna och försöka anstränga dig i skolan. Garanterat kommer du att bli smartare. Självklart finns det gränser. Alla kan inte bli Einstein, alla kommer inte att spela i landslaget. Men alla kan bli bättre. Du får själv välja dina förebilder, välja vem du vill bli lik. Det tycker jag är den mest spännande delen av alla. För den kan du påverka själv.
Gradvis såg jag hur killen liksom försvann bort under tiden jag pratade. När jag tystnat satt han en lång stund och bara tittade rakt in i korridorväggen mitt emot. Ett tag blev jag nästan lite orolig över vad jag egentligen sagt. Men så reste han sig plötsligt upp och vände sig mot mig. Då var ögonen alldeles klara.
-Jag ska tänka på det där, sa han och log. Jag ska verkligen det. Självklart kommer det att bli jättekul att åka till Indien, du ska veta att jag längtar dit! Ändå är detta sista viktigare – det där om vem jag vill bli.
Han vände sig om.
-Jag måste gå nu, sa han.
Killen vinkade åt mig. Och så försvann han bort i korridoren. Jag vet inte om det var inbillning men det kändes som han gick genom korridoren med en något rakare rygg. Han skulle åka till Indien för att möta sina rötter men han var också på väg att erövra något som inte var givet i förväg. Någonting som han faktiskt kunde påverka själv.

 

Bibeln – GT ORDS 4:23, 25, 26
Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv. Rikta blicken rakt framåt, se på det som ligger framför dig. Ge akt på var du sätter foten, så vandrar du alltid på fast mark.

Bibeln – NT MATT 7:24-27
Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.

Fundera vidare

Vad får vi genom arvet? – Och genom miljön? Vad tror du är viktigast? Vad sitter djupast? Vad är lättast att rätta till?

Om du tänker efter – vad har du fått med dig i arvet och genom din uppväxtmiljö som är bra? Eller som kanske är dåligt?

Hur viktigt är det tredje – vad du vill bli och vart du vill komma? Hur mycket av det styr vi själva? Kan vem som helst bli vad som helst?

Vad säger man till dem som känner sig skadade av sitt arv eller sin uppväxt?

 

Psalm SVPS 774
Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn
så var det för mej att komma till Gud – jag kände att där hörde jag hemma.
Det fanns en plats i Guds stora rum, en plats som väntade på mej.
Och jag kände: Här är jag hemma, jag vill vara ett barn i Guds hem.

Bön – Jeanna Oterdahl
Gud, jag tackar dig att jag är född som människa. Med all min begränsning är jag ändå en människa, skapad till din avbild.
   Jag tackar dig för den värld du satt mig att leva i: för rymdens väldighet, för jordens skönhet, för havets majestät och bergens ro, jag tackar dig för allt som gror och växer, för allt levande vatten, för allt det spel av färg och form som fyller mitt sinne med ständigt ny glädje.
  Jag tackar dig för lycka och smärta, för arbete och avspänning, för dagens många uppgifter och nattens vila. Jag tackar dig för alla människor jag fått komma nära, för all godhet och gemenskap jag fått möta.
  Först och sist tackar jag dig för din djupa, flödande kärlek. Låt tacksamheten för allt du gett ligga som en ständig grogrund i min själ.

Citat

Du kan förändra den plats till vilken du går, men du kan inte ändra den plats från vilken du kommer.
G K CHESTERTON

Fartyget ligger visserligen säkert i hamnen, men det är inte det som det är byggt för.
J A SHELL

Vi får inte välja ramen för vårt öde. Men vi ger den dess innehåll. Den som vill äventyret ska också uppleva det – efter måttet av sitt mod. Den som vill offret ska offras – efter måttet av sin renhet.
DAG HAMMARSKJÖLD

 

Under ytan 2.