Människor på månen – Gud på jorden

Människor har varit på månen! Det är en stor prestation när man tänker på att det är 400 000 kilometer mellan månen och jorden, och att förhållandena på månen är helt andra än här på jorden.

  Men även om det är en stor prestation, är avståndet ändå ganska litet när man tänker på hur stort universum är. Avståndet till Polstjärnan är ett tresiffrigt tal följt av 15 nollor! Dit kan man inte komma på länge än! Så naturligtvis är det stort att vi har varit på månen; men i den enorma himlarymden är det bara en liten bit.

  När Apollo 15 1971 landade på månen sa en av astronauterna, James Irwin: ”Det är viktigare att Jesus Kristus har satt sin fot på jorden än att människan har satt sin fot på månen.” Det var klokt sagt. Guds storhet visar sig i att han har skapat denna enorma himlarymd. Men den visar sig ännu mycket mer i att Gud blev en människa och kom till jorden.

  Himlen är den plats där Gud bor. Det betyder inte att det finns ett slott där mellan stjärnorna. Guds boning kan inte ses med en kikare. Hans boning är en annan slags verklighet, som vi inte kan fatta med våra normala fem sinnen, men vi kan fatta den med trons sinne. Det som är så svårt att tro är att Jesus övergav den osynlige Gudens boning för att bli en synlig människa. Tänk att den väldige, evige Guden blev ett litet foster i Marias mage, en pojke i Nasaret, en lärare i Israel, en man på ett kors, en uppstånden Frälsare!

  Det måste vara så för att vi skulle kunna få tillträde till Guds boning. Det var det som var meningen med att Jesus kom till jorden. Gud ville göra det möjligt för oss att få vara hos honom för evigt. Låt oss lovsjunga och tacka Gud för detta! Ordet blev kött och bodde ibland oss, och vi såg hans härlighet (Joh 1:14).

  Det är fantastiskt att människor har varit på månen. Men ”det är viktigare att Jesus Kristus har satt sin fot på jorden än att människan har satt sin fot på månen.”

 

Ge vidare!