Jona – en olydig tjänare

En gång levde en man som hette Jona. Gud sade till honom att han skulle resa till den stora staden Nineve och predika Guds dom. Men det ville inte Jona. I Nineve bodde assyrierna, och de var fiender till hans eget folk. Assyrierna kunde när som helst inta Israel, där Jona bodde. Om han nu for till Nineve och predikade Guds dom över dem, kunde det ju bli så att de omvände sig, så att Gud inte straffade dem. Och det var det värsta Jona kunde tänka sig. Han ville inte att assyrierna skulle få anledning att omvända sig. Han ville att Gud skulle utrota dem så att de inte kunde erövra hans eget land. Därför reste Jona i helt motsatt riktning. Han gick ombord på ett skepp som skulle till Spanien.

  Men Gud ville använda Jona som sin tjänare, även om han var olydig. Därför sände Gud en storm över Medelhavet. Jonas skepp var nära att gå under. Det hela slutade med att sjömännen kastade Jona över bord, stormen lade sig och de ogudaktiga sjömännen började be till Gud.

  Jona blev slukad av ett jättestort havsdjur. Han överlevde på ett mirakulöst sätt i tre dagar i djurets mage. Här kunde han ligga och tänka över sin situation, tills Gud räddade honom genom att djuret spottade ut honom igen.

  Nu fick han klart för sig att det inte fanns någon annan väg. Han gick till Nineve. Men han sa inte så mycket till invånarna där, bara: ”Om fyra dagar ska Nineve bli förstört!” Han hoppades kanske att en så kort predikan inte skulle bli hörd. Men det blev den. Hela staden med kungen i spetsen omvände sig till Gud.

  När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte. (Jona 3:10) Då blev Jona vred på Gud. För det var ju precis det han hade trott, och det var därför han hade flytt. Ändå kunde Gud använda Jona, som fick lära sig att Gud frälsar vem han vill.

  Sådan är Gud också i dag: Han använder fortfarande olydiga tjänare, och han är god mot oss alla.

 

Ge vidare!