Jag flyttar hemifrån!

I en viss ålder kan barn få för sig att hota med att flytta hemifrån. I 5-7-årsålders upptäcker barn ofta att man kan bo på andra ställen än hos pappa och mamma. De märker också att pappa och mamma blir ledsna när barnen är borta.

Om lilla Anna eller lille Simon blir sura på pappa och mamma, kan de hota med att de ska flytta hemifrån. Och om de gör allvar av sitt ord och till exempel går neråt vägen, om så bara in i lekstugan eller in till grannen eller ännu längre bort, så är det rätt åt pappa och mamma, tycker de.

En klok pappa och mamma visar tålamod i sådana fall. De väntar och ser om inte Anna eller Simon själva kommer på bättre tankar. Oftast går de hem igen. I det ”främmande landet” är det nämligen inte så lätt att skaffa saft, knäckebröd, leksaker och en skön säng. Om de trots allt inte vänder tillbaka hem, kan pappa eller mamma bli tvungen att gå och hämta de små rymlingarna.

Gud får ofta vara med om något liknande. Hans barn kan ibland känna sig illa behandlade. De förstår inte varför Gud tillåter att något ont eller farligt drabbar dem. Därför hotar de med ”att flytta hemifrån” – lämna Gud. Men Gud har tid, och han kan tåla att höra många hotelser. Han är tålmodig. Han har också alla möjligheter, för i motsats till pappor och mammor vet han att han aldrig behandlar sina barn fel. Vad han har gjort, det har han gjort. Vad han har tillåtit, det har han tillåtit. Och han vet att allt varit för barnets bästa.

Skulle det hända att ett av hans barn inte vänder tillbaka, går Gud ut och söker upp det. Han kallar på det. Han har tid att vänta, och han tvingar ingen.

 

Ta emot det eviga livet!
Carsten Hjort Pedersen
BV-förlag