Ett Kristusbrev

Förr i tiden skrev man oftare brev än man gör i dag. Nu skickar vi i stället e-mail till varandra. Det kunde man inte för bara några år sen. Men brev eller e-mail är ju egentligen samma sak: ett skriftligt besked från en person till en annan. Som regel börjar man med att skriva vem det är till: ”Kära moster Dagny!” eller ”Hej Jonas!” Och så slutar man brevet eller e-mailet med att skriva vem det är från: ”Kära hälsningar Peter” eller ”Kram Helena”. Här emellan skriver vi sen det vi vill berätta. Det kan vara en lång historia där vi berättar om en semester. Eller så kan det vara ett kort besked om att vi gärna vill bli hämtade vid tåget.

I ett av sina brev skriver Paulus till några kristna: Ni är ettKristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan (2 Kor 3:3). Det låter konstigt att kalla människor för Kristus-brev.

Man kan skicka ett brev, men man kan väl inte vara ett brev? Nej, inte bokstavligt talat. Men bildligt talat är en kristen alltså ett Kristus-brev, därför att han eller hon med sitt liv och sitt sätt att vara säger något om Jesus. När vi lyssnar till hans ord och är med i hans församling blir vi sådana brev från Kristus. Det är inte skrivet på våra pannor. Nej, det är något som Guds Ande gör i våra hjärtan, alltså i vårt innersta. Att vara ett Kristus-brev är inte att vara felfri som Jesus var. Nej, ett Kristus-brev erkänner sina fel och brister — och sitt beroende av Jesus.

Vi är en hälsning från Gud till andra människor precis sådana som vi är. Vi gör synligt för världen att Kristus finns och att han älskar alla människor. Jesus gick synligt här på jorden för 2000 år sedan. Han är Guds kärlekshälsning till alla människor. I dag skickas vi som synliga brev eller e-mail från honom till våra medmänniskor.

 

Ge vidare!
Carsten Hjort Pedersen
BV-förlag