Dåligt samvete

Det var igår det hände. Sanna var på kalas hos sin kompis Malin. De åt tårta och lekte. Sanna hade haft med en present förstås, och Malin hade blivit jätteglad. Sanna hade sin svarta klänning och skorna med klack. De dansade också. Och rätt som det var hade Sanna råkat kliva på Malins lillasyster Ida. Det var inte med flit förstås. Hon tog ett steg bakåt bara och plötsligt kände hon något under skon och Ida började skrika. Sanna blev rädd och ledsen på samma gång. Hon tyckte så synd om Ida och hon skämdes över vad hon gjort. Malins och Idas mamma kom springande. Hon tog upp Ida och frågade vad som hänt.

  -Ingenting, sa Malin. Hon bara började gråta.

  Ingen hade sett något. Sanna tittade i golvet och sa ingenting. Ida själv var för liten för att säga något – hon bara grät.

  -Hon är nog trött, sa mamman. Eller så blev hon rädd för ballongen där.

  Sanna skämdes ännu mer, men hon sa fortfarande ingenting. Resten av kalaset var inte roligt. Sanna ville inte dansa och leka. Hon ville bara gå hem.

  Nu är det en ny dag men det känns fortfarande otäckt. Hon minns Idas tårar och hur snäll mamman lät på rösten. Ingen anade vad Sanna gjort och hon höll bara tyst.

  Kanske gör det fortfarande ont på Ida? Om Sanna sagt något hade de i alla fall vetat var de skulle titta. De hade kunnat blåsa eller spola kallt vatten på foten…

  -Förlåt Gud, viskar Sanna. Förlåt att jag inte sa som det var. Gör mig modigare. Om det händer någon mer gång ska jag säga förlåt med det samma, för det är ännu svårare efteråt.

 

Gud är alltid med

Anna Dunér

Libris

Nya Musik