Att leva som kristen

Så här skrev aposteln Paulus till de första kristna:
Håll fred med varandra. Vi uppmanar er, bröder, tala de oordentliga till rätta, uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, ha tålamod med alla [..] Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra. Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus. 1 Thess. 5:13-18

När skolan börjar efter sommarlovet är George inget glad. Alla andra verkar ha varit långt borta. De har flugit, badat i havet, bott på hotell och campat. Alla ska berätta om sin sommar, säger fröken. Samira börjar. Hon har varit i  Ghana i Afrika. Någon berättar om Thailand och en annan om Danmark. Sedan är de Georges tur. Vad ska han säga? ”Vi åkte ingenstans. Mamma hade inte råd. Vi gjorde inget särskilt.” Det låter inte kul. Han vägrar helt enkelt att berätta för de andra. Fröken bråkar på honom, men inget kan få honom att ställa sig upp och sätta igång.

Det konstiga är att när han går hem kommer han på saker som han kunde ha sagt. Det var kul när de åkte till morfar. Han och mamma har gått på museum. Han ha cyklat en massa och gjort utflykter med David. Men de glömde han bort när han hörde vad de andra sa.

En gång såg han en man på teve. Mannen sa att vilken situation man än är i ska man fråga sig: Vad skulle Jesus ha gjort? Vad vill Gud att jag ska göra just nu?

George är inte säker, men han tror att Gud vill att han ska få känna sig glad över sin sommar och inte avundsjuk. Det är bra att de har haft roligt, men han behöver inte skämmas för vad han har gjort heller. En del har varit bra och han ska försöka komma ihåg det.

Gud är alltid med, Anna Dunér, Librisförlag